One part of my life

Jag har flera vänner som mår väldigt dåligt. Vänner jag träffar dagligen och vänner jag inte träffar så ofta. Ingen av dom förtjänar att må dåligt. Ingen av dom förtjänar att varje dag känna att de inte duger, att det är lika bra att de tar livet av sig. Det här är ett väldigt känsligt ämne och jag vill inte gå in för mycket på det ifall jag retar upp någon. Det jag vill få fram med inlägget är att INGEN, absolut INGEN ska behöva känna sig som att de inte betyder något. För alla människor är värdefulla, alla människor är perfekta på sina olika sätt. Det är jobbigt att inte veta hur man ska stötta vänner som mår dåligt, då många av dom mår mycket sämre än vad de egentligen säger att dom gör.

 

De som mår dåligt, de är på ett sätt de starkaste människorna som lever. Att fortsätta leva, att kunna stå på två ben på jorden utan att dö är så bra. Många mår dåligt av ångest, familjeproblem, kompisproblem m.m och många känner att det inte finns något att leva för. Att deras liv är förbrukade och att ingen skulle sakna dom. Men JO, det är visst så att folk skulle sakna personen. Massor av människor, människor man knappt känner skulle bry sig. Alla säger att ingen bryr sig förrän en människa har tagit självmord men det är inte sant. Det finns visst de som bryr sig, även fast de kanske inte riktigt vågar visa det. Självklart ska man hjälpa en vän som mår dåligt, även om man inte vinner något på det. Fast man vinner i och för sig något, man känner att man har gjort en god gärning i sitt hjärta. Flera av mina vänner (som jag tyvärr inte träffar så ofta men har mycket kontakt med på internet), de som mår dåligt och som vill dö, lever idag bara på grund av stödet de får av sina vänner. Att känna att någon bryr sig om en, och som vill att man ska må bättre är en känsla som får många deprimerade människor att må lite bättre, även om det inte är mycket. Dock kan det lilla känslo-förändringen betyda mycket, det kan vara just den lilla positiva saken som gör att man inte gör något mot sig själv den dagen eller månaden. 

 

Jag själv mår inte som människorna jag skrev om i inlägget, utan jag har bara erfarenhet av att ha skrivit och pratat med människor som mår skit. Jag har märkt att när de får stöd av flera personer så blir dom lite lite gladare, och lite starkare. Så om du känner någon som mår dåligt så borde du verkligen skriva till den personen och bara låta den veta att du finns där om den vill prata. Och sen ska du definitivt inte gå runt och prata med andra personer om vad som gör personen att må dåligt. Det är respektlöst, sådana saker ska hållas mellan kompisen och en själv. Och om DU mår dåligt så kan du alltid skriva till någon kompis som du litar på och fråga om du kan få skriva av dig eller så, för om du har en bra kompis som är pålitlig så kommer den vännen med största säkerhet vilja stötta dig.

 

Fokusera på alla små saker som är positivt i ditt liv. ALLA de små positiva sakerna kan du förstora upp, och samtidigt försöka tänka dina jobbiga problem som små bagateller. De är bara bin som surrar omkring dig. Försök att inte tänka på de jobbiga sakerna så lite du kan och tänk bara på det bra. När du känner dig som skit - le. Även om det är ett falskt leende så har jag hört att man kan bli glad av det ändå. Att ett leende kan få en att bli lite gladare.

 

Inlägget blev VÄLDIGT rörigt men jag hoppas ni har förstått vad jag vill få fram. Att ingen förtjänar att må så dåligt att man vill dö. INGEN. Och att de som faktiskt mår så dåligt är de starkaste som lever. Jag är ingen expert på att skriva om sånt här, jag kan egentligen ingenting men jag vet tillräckligt mycket för att veta hur värdefulla alla människor är.

 

Ps. Detta inlägg är inte riktat till en specifik person utan jag skrev det generellt sätt. Alla har olika problem och jag vill inte att någon ska detta personligt. 

 

Godnatt!:)